Säsongsavslutning med blandat jazzgodis
Jazz i Strömstads vårsäsong avslutades i fredags med ett framträdande av bröderna Kent och Dan Helgesen med band, i Strands smala baravdelning. Innan vi kommer till kvällens konsert ska vi fördjupa oss i en sak.
Jag och Dan Helgesen hamnade i ett samtal innan konserten, om coverband. Bland Sveriges musikerkår är coverbanden de grovjobbare som, med undantag för trubadurer och karaokevärdar, åtnjuter minst respekt. Dan tillsammans med strömstadsångaren Micke Karlsson och ett ihopplockat gäng duktiga musiker, fyllde några somrar i början av 90-talet just den här lokalen till bristningsgränsen 6 nätter i veckan med svettiga semesterfirare som dansade till bandets R&B- och soulcovers. De var fantastiska, ljusår från de svenniga after beach-band som vanligen knegar på badorter. De spelade odödliga låtar, i lysande tolkningar. Jag stod och diskade nästan varje kväll på Strand de somrarna, så jag vet. Som Dan själv uttrycker det så handlar det om att göra andras låtar till sina egna.
Jazzscenen är upphöjd till finkultur, men är full av coverband. Det är mer regel än undantag att vi får höra jazzorkestrar spela andras kompositioner. Ologiskt? Som Dan säger så handlar det om hur man tolkar. Och vem som gör det. Blir det bra är igenkänningen inte tråkig, den blir en extra dimension i lyssnandet.
H:sen Bros, som Dan och Kent döpt sitt band till, spelar under fredagens spelning också mest covers. Personliga tolkningar av Arethas och Stevies 70-talssoul blandat med jazzstandards från 30-talet och en kul tolkning av Zawinuls Cannonball Adderley-hit Mercy Mercy Mercy. En av kvällens nummer, Porgy and Bess-klassikern Summertime beräknas till exempel finnas i över 3000 inspelningar.
Både första och andra set inleddes i alla fall med instrumentala låtar skrivna av Dan Helgesen och vi hörde ytterligare en av hans låtar, I love to, med nyskriven text av kvällens sångerska Anneli Axelsson. Bandet, som inte hunnit spela ihop så mycket, förlitar sig på rutin och spelvana vilket märks i ensembelspelet som är disciplinerat men stundtals lite väl försiktigt. Desto mer händer i solospelet, där de visar vilka stjärnor de är. Och i sista låten före paus tänder det till, då just den slitna Summertime får liv i en magisk, känslig tolkning med energi som undertrycks och släpps fram i små omgångar i en solorunda med Dan Helgesens fetare än feta hammond-sound över till Stefan Wingefors fina och intuitiva kontrabasspel; trummande storebror Kent Helgesen tar här plats på riktigt för första gången i ett kort solo som kastar sig fram mellan samba och hårdrockintro, bankbank i strumplästen, avslutat med känsliga fingertoppar på trumskinnen.
Anneli Axelsson är en rutinerad sångerska och inte rädd att ta plats, även om hon bokstavligen står och sjunger bakom en pelare i den lilla lokalen. Hon låter ouppvärmd i början men lyser mer och mer under resans gång, scattar i de mer swingbetonade numren, tonsäker och tekniskt duktig, särskilt bra är hon när hon sjunger rakt och klart utan omvägar i de rena jazznumren. Dan och Kent vet vi vad vi kan förvänta oss av, och de gör ingen besviken denna gång heller, Wingefors blir däremot en mycket glad överraskning. Det här är ett coverband vi gärna hör igen. Nästa gång kanske vi kan hoppas på fler egna låtar?
Torkel Forsberg
Jazz i Strömstad
Posted on 04 Jan 2009 by admin
Tung-Gung på Gymnasiet
Fredagen 4/4 gästades Strömstads Gymnasium av trombonisten och sångaren Nils Landgren, som tillsammans med Bohuslän Big Band samt gästartisten Magnum Coltrane Price framförde en nästan två timmar lång konsert.
Foto: Torkel Forsberg
Det blev en uppvisning i musikalisk explosion som publiken sent kommer att glömma. Det musikaliska temat genomsyrades av den musik Nils Landgren växte upp med. Nämligen 60-tals soul och funk. Där nyss avlidne James Brown var den stora ledstjärnan. Att sätta sån musik i händerna på ett av Europas bästa storband kan bara bli bra. Från första till sita ton svängde det enormt, och det syntes att publiken i den välfyllda aulan trivdes. Det såg ut som hela aulan gungade. Dessutom kunde man lätt se att musikerna hade roligt. Det lite unika med Bohuslän Big Band är att de inte bara är ett elitstorband. De är dessutom otroligt bra improvisationsmusiker. Nästan alla visade upp sig med långa spännande solon som tog andan ur publiken Magnum Coltrane Price och Nils Landgren kompletterade varandra perfekt. Det märktes att de har spelat tillsammans och känt varandra länge. Deras mellansnack var lättsamt roligt och trevligt. Magnum är en mycket bra sångare i den här genren. Dessutom en funkig kompgitarrist. Bandet svängde som sagt otroligt och är väldigt samspelt. Som extra krydda i kompet hade man två slagverkare. Utöver den ordinarie trumslagaren så var den danska slagverkaren Lisbet Diers inlånad. Även hon var en upplevelse att se och höra. Ett superrytmiskt energiknippe som laddade bandet ytterligare. Att säga något om Nils Landgren kan lätt bli en upprepning av superlativer. Han är bra. Otroligt BRA. Trombonspelet är i världsklass, dessutom är han en underbar sångare. En fantastisk afton avslutades med ett extranummer av Nils själv, där han spelade Värmlandsvisan medan han plockade isär trombonen till slut bara spelande på läpparna. Ett publikfriande shownummer av hög klass, som dessutom effektivt avslutade den generösa konserten.
Hasse Ekelund
Foto: Torkel Forsberg
Foto: Torkel Forsberg
Det blev en uppvisning i musikalisk explosion som publiken sent kommer att glömma. Det musikaliska temat genomsyrades av den musik Nils Landgren växte upp med. Nämligen 60-tals soul och funk. Där nyss avlidne James Brown var den stora ledstjärnan. Att sätta sån musik i händerna på ett av Europas bästa storband kan bara bli bra. Från första till sita ton svängde det enormt, och det syntes att publiken i den välfyllda aulan trivdes. Det såg ut som hela aulan gungade. Dessutom kunde man lätt se att musikerna hade roligt. Det lite unika med Bohuslän Big Band är att de inte bara är ett elitstorband. De är dessutom otroligt bra improvisationsmusiker. Nästan alla visade upp sig med långa spännande solon som tog andan ur publiken Magnum Coltrane Price och Nils Landgren kompletterade varandra perfekt. Det märktes att de har spelat tillsammans och känt varandra länge. Deras mellansnack var lättsamt roligt och trevligt. Magnum är en mycket bra sångare i den här genren. Dessutom en funkig kompgitarrist. Bandet svängde som sagt otroligt och är väldigt samspelt. Som extra krydda i kompet hade man två slagverkare. Utöver den ordinarie trumslagaren så var den danska slagverkaren Lisbet Diers inlånad. Även hon var en upplevelse att se och höra. Ett superrytmiskt energiknippe som laddade bandet ytterligare. Att säga något om Nils Landgren kan lätt bli en upprepning av superlativer. Han är bra. Otroligt BRA. Trombonspelet är i världsklass, dessutom är han en underbar sångare. En fantastisk afton avslutades med ett extranummer av Nils själv, där han spelade Värmlandsvisan medan han plockade isär trombonen till slut bara spelande på läpparna. Ett publikfriande shownummer av hög klass, som dessutom effektivt avslutade den generösa konserten.
Hasse Ekelund
Foto: Torkel Forsberg
Posted on 04 Jan 2009 by admin
Halv Special på The Cod
I lördags öppnade Föreningen Jazz i Strömstad portarna för säsongen 2008. Denna årets första strålande vinterdag blev det en härlig jazzkväll på Rest The Cod. Halv Special, denna genuina strömstadsgrupp, spelade upp till en svängig, trevlig och överhuvudtaget go afton.
Grabbarna Uno Karlsson munspel, Per Midtveidt piano, Henrik Andersson bas, Per Magnusson gitarr och den glade dansken Preben Revald på trummor botaniserade friskt i musikens skrymslen och vrår. Fint ensemblespel och många bra solon levererades. Standardlåtar blandades med odödliga svenska låtar som Hercules Jonsson och Att angöra en brygga samt även folkvisor. Ja, till och med en Unokomposition fick vi höra. Nämligen Vals för trebenta, en underfundig liten låt med en fin melodi.
Efter en stund kom även bandets sångerska Maria Eliasson upp på scenen och framförde ett antal låtar på ett mycket smakfullt och bra sätt. Bland annat sjöng hon en del Bacharachlåtar som tacksamt mottogs.
Som om en Halv Special inte skulle vara nog så bjöds även på extra tillbehör i form Åke Candell och Allan Levin. Dessa två musikinstitutioner i Strömstads kulturliv var kvällens hemliga gäster.
Åke sjöng några låtar och hade valt att tolka Nat King Cole. Detta var en överraskning för många kanske men Åke gjorde detta på ett jättefint och personligt sätt. Att Allan Levin är en hejdundrande musikant är ju allom känt, och han serverade några fina standardlåtar på sitt oefterhärmliga sätt.
Ja de som hade vågat sig ut i vintermörkret fick sig till livs en skön kväll med många av våra fina musikanter som bor i strömstadstrakten.
Text o Bild Hasse Ekelund Föreningen Jazz i Strömstad
Grabbarna Uno Karlsson munspel, Per Midtveidt piano, Henrik Andersson bas, Per Magnusson gitarr och den glade dansken Preben Revald på trummor botaniserade friskt i musikens skrymslen och vrår. Fint ensemblespel och många bra solon levererades. Standardlåtar blandades med odödliga svenska låtar som Hercules Jonsson och Att angöra en brygga samt även folkvisor. Ja, till och med en Unokomposition fick vi höra. Nämligen Vals för trebenta, en underfundig liten låt med en fin melodi.
Efter en stund kom även bandets sångerska Maria Eliasson upp på scenen och framförde ett antal låtar på ett mycket smakfullt och bra sätt. Bland annat sjöng hon en del Bacharachlåtar som tacksamt mottogs.
Som om en Halv Special inte skulle vara nog så bjöds även på extra tillbehör i form Åke Candell och Allan Levin. Dessa två musikinstitutioner i Strömstads kulturliv var kvällens hemliga gäster.
Åke sjöng några låtar och hade valt att tolka Nat King Cole. Detta var en överraskning för många kanske men Åke gjorde detta på ett jättefint och personligt sätt. Att Allan Levin är en hejdundrande musikant är ju allom känt, och han serverade några fina standardlåtar på sitt oefterhärmliga sätt.
Ja de som hade vågat sig ut i vintermörkret fick sig till livs en skön kväll med många av våra fina musikanter som bor i strömstadstrakten.
Text o Bild Hasse Ekelund Föreningen Jazz i Strömstad
Posted on 04 Jan 2009 by admin
Content Management Powered by CuteNews